Wuthering Heights av Charlotte BrontëOmgivningarna på Wuthering Heights omgav mig direkt när jag öppnade Brontës mästerverk om kärlek, sorg och ofrånkomlig hämnd. Någon sedvanlig kärlekshistoria finns här inte, utan det är den mörka passionen och besattheten som står i centrum. Brontë skriver på ett sådant sätt som lämnar utrymme för läsarens att på egen hand göra uppfattningar om vad som är värt att tolka i boken, något som gör den till en personlig läsupplevelse. Detta är något som jag uppskattar hos en författare och inte är alltför bortskämd med.
Från första stund som Catherine möter Heathcliff är det omöjligt att separera dem från varandra. Trots deras mycket olika bakgrunder och ekonomiska status, finner de ändå många gemensamma karaktärsdrag i varandra. Dock förändras Catherines syn av Heathcliff så småningom, någonting som förbittrar honom. Han svär att hämnas inte bara henne utan hela släkten Earnshaw...
Brontë skriver på ett så vackert och insiktsfullt att det är svårt att hitta någon att jämföra med. Hennes förmåga att skildra känslor på ett särpräglat och trovärdigt sätt blåser liv i karaktärerna och skapar en unik förståelse hos läsaren, som hänförd glömmer tid och rum. Det är omöjligt att inte svepas med och fascineras av den skrupelfria Heathcliff såväl som sympatisera med honom.
Betyg 9/10.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar